Dag 20. The Road to Hana.

Aloha!

Sämre natt har ingen haft...Här kommer lite manligt och kvinnligt gnäll. Daniels huvud sprängs vi varje rörelse, lägg till ett tryck i örat som inte går att utjämna pga igensatta kanaler och minst 26 grader på rummet. Godnatt eller inte alls...Gick till slut ut och lade mig i soffan hos Klara och fick lite sömn. Kicki sov inget vidare hon heller i värmen, vilket även Tyra inte gör....
 Trötta, vaknar vi av Klaras ljuva stämma 06.15 sjungandes en sång från en av Barbiefilmerna, det är bara att kliva upp och dra ett parti UNO. Kicki och Tyra ligger och drar sig en extra stund. Vi har fått mail från norrmännen som frågar om det blir Hana idag eller inte, dom tvekar och åker till Maui Ocean center, som vi ev. skall besöka. Vi fixar och ordnar i lägenheten i ett tempo långsammare än skalmans. Minsta rörelse så sprängs huvudet..När vi väl kommer iväg har alvedonen och nässparyen börjat verka och vi inhandlar picnic:en på "Paia picnic company" 3 baguetter med tillbehör för 30 USD..

10.30 rullar vi ut från österut mot Hana, vår plan är att köra nonstop tills Tyra vaknar. Vägen till Hana är ca 70 km lång och är aldrig rak, den innehåller 617 kurvor och 59 broar. Tänk att ligga på 2:an växel i 2 h, för det går inte fort ca 30-40 km/h, uppför, snävkurva och sedan nerför igen och så håller det på, km efter km. Vyn är sagolikt vacker, så jag som kör tycker tiden går fort. Denna del av Maui är mycker regning, ca 175 cm/år och vi passerar regnskogsliknade partier med stora träd, höga "granar" och massor av bambu:s. Det hänger lianer överallt som Klara kallar för "indianer, såna som aporna hänger i"

Vår plan håller, Klara börja småprata om att det är tråkigt att åka bil ungefär samtidigt som Tyra vaknar, vi håller dom i schack i 3 kvart till innan vi är framme vid Waianapanapa state park, även kallad 

"Black Beach"

Vi dukar upp vår picninc, alla äter och njuter i den lummiga picnincparken med alla andra turister. Ett par minkliknade varelser springer omkring och tigger mat, inte så trevligt. Tyra är överlycklig att få krypa runt i gräset, Klara mest förväntasfull för hon vill bada.

Vi tar rundan ner till grottan där man kan hoppa i en färskvattensjö, ser jättehärligt ut med Klara backar för hon saknar sina puffar, hon vill till blackbeach. Vägen ner till stranden från grottan är grym, man går i en tunnel som är ursågad ur ett gigantiskt rotsystem.

Äntligen baddags, Kicki och Klara byter om för ett dopp i det härliga shorebreaket som sköljer över den svarta stranden, det turkosa vattnet mot det svarta är grymt vackert. Allt runtomkring stranden är bara lava, ser inte så inbjudande ut, nedan syns även "Blowhole" på översta bilden.

Belåtna med detta stopp vänder vi nu kosan hemåt för att begrunda det vi missat på hitvägen, vi tänkte köra snabbt till B för att sedan ha aktiva stopp hem till A. Rätt beslut med facit i hand.

Vårt första stopp blev hos "Coconout Glenn" ett speciellt ställe med många easygoing folk, spelandes ukulele bla.

Vi vill bjuda Klara på färsk kokosnöt, Klara lite försynt när han hugger upp kokosnöten till henne, tyvärr är nöten ung (grön, och innehåller inte den ätbara massan) utan vi får bara smaka på mjölken.

Pappa tar sin första kokosmjölk klunk som är ljummen och lite tunn i smaken. Klaras tur, henne första kommentar: -Jag älskar inte kokosnöt. Vi slänger kokosnöten och köper glass gjort av kokosnöt, varför  då? Det är ju inte gott säger vi, men Kicki vill gärna ha och Klara hänger delvis på.

Nästa stopp är vid Puaa Kaa där det skall badas igen, nu pappas tur utan att doppa huvudet. Vi skall njuta av det 6 meter (enligt kartan, men det känns högre) höga vattenfallet. Vattnet är inte så kallt över 20 håller det. Klara vill först inte gå så nära fallet men ger till slut med sig. Hon är som bekant inte så svårövertalad.

Det mullrar i luften och Kicki vill iväg innan det åskan brakar loss, vi har valt en sval (24 grader) och molnig dag för att undvika den värsta värmen.

In i bilen mot Keanae Peninsula, Kicki blir kär.... Ett underbart ställe fullt med vassa lavaklippor i mängder som krossar vattnets framfart. Ett mycket vacker skådespel.

Jag får slita Kicki från platsen och Tyra börja gny efter mat. Mot nästa mål Twin Falls som också det är ett vattenfall fast lite större. När vi väl kommer fram är alla dödströtta och vill åka hem, så vi hoppade över detta till förmån för Klaras sagostund för oss, så att alla kunde hålla sig vakna. 18.00 äntrar vi lyan igen. En fantastisk dag med många minnen, 370 bilder knäpptes, härligt att sortera framåt hösten och minnas tillbaka. Väl inne så blir det pannkakor till tjejerna och jag själv får äta rester..

Nu har alla slocknat, och jag är inte långt borta. Hoppas nu på en bra natt för alla!

Tack för idag, Hej!