Dag 30. Hemresan

Aloha!

Får inte samma "Alohakänsla" som jag haft den senaste månaden... Kan bero på att jag sitter uppkrupen i soffan hemma i Torp. Visserligen känns det som om våren är på väg, vilket ska bli härligt, men vi saknar allt som har med Maui att göra och den underbara känslan av att vara tillsammans hela familjen.

Flygresan hem gick mycket bra, vilket vi framförallt tackar våra härliga tjejer för:) Förstår nog inte hur bra dom gjorde det. Tack!
 Resan hem började med första flighten från Kahului till Los Angeles (5h).

Nästan alla redo för start.

På resan dit sov tjejerna hela vägen och vi fick väcka Klara efter landning.. Där packade vi om våra hastigt packade handbagage för att få lite struktur på innehållet.

Tyra och Klara leker loss i LA innan nästa flygpass.

På väg in till planet vi skall åka med tjuter Klara till av lycka: Tingeling, ropar hon! Planet bredvid vårat är stripat till hennes lycka!

Ledsen Klara men det är inte vårt plan.

Vi kliver på planet till Minneapolis (6 h) och sätter oss till rätta. Planet lyfter och vi går igenom frukostmenyn till självkostnadspris. Kicki och Tyra somnar, jag och Klara äter upp det som går och sparar en bit till Kicki som sover hela vägen. Tröttheten börja nu känns av med en vakenperiod på 24 h. Väl framme har vi en lång väntan till nästa flight, nästan 7h. Hur skall vi fördriva den? Kicki parkerar oss vid ett par soffor för att själv ta sig ut till Deltas servicedisk för att klargöra vår reklamation ang. sent bagage på ditresan. Hon tar tid på sig och kommer tillbaka lite halvmunter utan lyckat resultat. Under tiden tänkte jag utfodra Tyra med lite gröt och raggar varmt tevatten utan ett cent på fickan. En kille på en Kaffebar bjuder till. Tack sa Tyra!

Vi läser av restaurangerna för lämpligt lunchintag. Hittar nästan bara hamburgerhak.

Öl, det är gott, kanske inte med apelsin dock...

Lunchmys.

Dags att rasta av barnen, vi fick ett tips från en vänlig herre som kör runt på flygplatsbilarna att vid Gate 12 finns en lekplats och vi tar oss dit. Det är en rätt lång promenad men det är bara skönt. Tjejerna åker dock på transportbanden..

Tiden här avverkas i snabb takt. Klara och Tyra är eld och lågor och träffar självklart nya kompisar att leka med. Ett par var på väg till Tanzania för att missionera, inte 25 år gamla med 1 barn.

Vi skriver bloggen och laddar upp bilderna snabbare här än i lägenheten. Klockan går och vi får nästan öka takten för att ta oss till vår gate. Kicki skall promt in i några affärer på dit vägen, men som vanligt kommer hon tomhänt ut.

När vi kommer fram till vår gate mot Amsterdam blir vi uppropade och vi tar oss fram till disken. Där står en nitisk kärring från KLM och påpekar att våra biljetter är fel för Tyra, vi står där och plockar i våra papper när hennes chef dyker upp och säger, släpp på dom nu. Vi har ett biljettnummer för Tyra men ingen E-biljett av någon anledning. 

På detta plan mot Amsterdam (9h) fick vi ingen vagga till Tyra, vi kollar upp läget utan framgång. Till vår fördel så är planet ej fullsatt, vi får ett säte med 4 platser för oss själva. Där kan Tyra sova.

 Detta plan är en Airbus A330, den har bara 8 platser i bredd, Planet på ditvägen A380 har 10..Flighten över går bra, Tyra dock lite orolig, hon har 2 bissingar på väg ner från överkäken. Hon däckar tillslut och går in i djupsömnen tillsammans med Kicki som även hinner avverka 2 filmer. Klara tittar på film halva tiden och sover halva tiden.

Jag själv sover inte skönt, men får kanske 2 h med nackspärr. Tiden går faktiskt hyfsat fort och vi landar 10.40.

Kicki och Klara går en liten shopping runda, jag skall fixa tevatten till Tyras gröt. Denna kaffebaren var inte lika givmild som i staterna, en halvkopp vatten gick loss på 2,70 Euro (25 sek) Jag skakar på huvudet och orkar inte kommentera detta.

Vi äntrar planet mot Göteborg, ett litet plan med 4 platser i bredd. Vädret i Amsterdam var soligt och vårigt. Jag blundar den korta resan hem som tog 1h.15m. Framme i Göteborg är det GRÅTT, TRIST, REGN och 7 plus. Hade ni inte vår här?!

Allt bagage var med på hemresan, skönt det. Vi checkade aldrig in barnvagnen på Maui, utan lämnade den vid alla påstigningar och den stod alltid och väntade på oss när planen landat vid dom olika flygplatserna. Bra service.

Allt och alla framme i Landvetter.

Vi knatar ut mot PWG parkeringsplats iförda samma lätta kläder som på Maui, fast jackor till barnen. Pwg (Park wash´n Go) har långtidsparkerat Volvon för 1200 pix. Den står där snällt och väntar på oss. Tack. Färden hem mot Värnamo är den värsta på hela denna tripp pga trötthet. Jag är riktigt trött och alla tjejer sover. Kanske inte det smartaste, men. I Värnamo stannar vi till på McDollys gatukök (Skrevet i folkmun) Där inhandlas det mosbricka med köttbullar och lingon samt hamburgare. 

Hemma i vårt härliga hus efter 33 h på resande fot dörr till dörr och en vakenhet på nästan 48 h så längtar vi alla tillbaka till Maui. 4 veckor är länge kan tyckas men går otroligt fort. Det bästa med långsemester är att man gör allt i easygoingtempo. Klockan stannar hemma och man frågar var klockan är när man känner ett tidsbehov. Lunkens lugna, det gillas.

Tankarna om en återresa finns redan i våra tankar och en sparplan skall till verket. Vi ska tillbaka! Maui har gett oss så mycket. Klaras underbara utveckling i vattnet. Nya likasinnade vänner. Mötet med nya människor från olika länder. Klimatetet, öken och regnskog inom 25 km. Shoppingen. Alla stora bilar, och inte minst vindsurfingen. Här samlas alla på olika nivåer, nybörjare som proffs, gamla som unga och samsas om North Shores fina vågor, ibland svårfångade. Vad saknades då på Maui? Antilopen från Ikea, Tyras stol. Vi kunde inte "parkera" henne i lägenheten utan hon följde oss överallt vilket i sig är härligt men ibland lite bökigt när man skall äta, städa, duscha eller packa.

Tack alla ni som hängt med på vår resa via denna blogg, hoppas ni kunnat känna hur vi njutit av varje minut. Bloggen har skrivits på kvällstid efter barnens läggning. Inte alltid att vi varit sugna, då det tar ca 1-2 h beroende på dagens bildbank och effektiviteten vid tangetbordet, samt seg uppkoppling. Men vårt mål var att skriva varje dag och det gjorde vi.

Detta sista inlägg skrivs 5 dagar efter hemkomst...Jisses vad tiden går!!  Vi jetlaggar för fullt och 12h. tidskillnad skall justeras i kropparna.

Mahalo Maui, vi ses igen!