Dag 23. Haleakala, The Vulcano

Aloha!

Klockan ringde 06.50, Kicki skall på Yoga. Vem ställer klockan på semestern egentligen? Morgonsurfare och yoggare... Natten var grymt bra för Daniel, mindre sömn för Kicki som fått tampas med Tyra som villigt vill gå upp vid 04.00. Detta helt mot Kicki:s vilja. Tyra sitter i sängen och drar i pappas brösthår och bröstvårtor tills hans vaknar. Lagom skön martyr, men pappa fattar ändå inte att han skall natta Tyra vidare...
 Efter yoga och frukostintag tar vi en tur ner till Mama´s Beach, eller Mammas Bitch som Klara säger, för ett förmiddagspass i vattnet. På stranden sitter redan Lovisa och väntar, dom har packat reseväskorna och väntar nu hela dagen på deras kvällsincheckning mot LA.

Badbrudar, 0 meter över havet.

Titta inte på oss, vi busar inte!

2 nyvakna strandsovare.

2 timmar senare är det dags för lunch, den bestäms att vi skall äta inne i Paia, så vi går hem och snyggar till oss så gott det går. Vi checkar in på Paia Fishmarket som tydligen skall vara en bra fiskrestaurang. Mycket folk vid ankomst med det flyter på så väntan är mindre än 30 min.

I väntan på MAT. Klara gillar verkligen semesterlivet.

Mycket mat på tallriken, man orkar inte ens hälften.

Efter lunchintaget strosar vi runt i mysiga Paia, tyvärr har vi inte fångat denna charmiga håla på bild, vilket vi skäms över men det skall ordnas. Det är varmt i luften idag så det blir rätt kvalmigt, vi gör några småfynd till barnen innan det är dags att tanka upp bilen för gemensam avfärd med Hanson family mot Haleakala, The crater.

Lite spontant tar vi avfärd på toppen av denna vulkantopp, som har sin höjd på ca 3055 meter över havet. När vi tittar upp ser vi bara moln och vi alla undrar om det kan bli en vacker solnedgång där. Vi stannar till på 1200 meters höjd för att fota ner mot havet som är en vacker vy. Tjejer tycker det känns som vår och plockar blommer och springer omkring och är lite svåra att få in i bilen igen.

Spring, spring, spring, släpp hästarna fria.....

Nu börjar det blir serpentinvägar, 15-30 mph (25-50 km/h) är rekommenderat hastighet, ny fin asfalt gör resan till toppen skumpfri och så naturskön. Färister håller korna på rätt plats, men känns ändå lite udda att köra ibland dom. Vi närmar oss nu molnens undersida, känns som dimma som sveper förbi och efter några minuter är man på andra ovansidan, hur vackert är inte det då??

Passerat 2400 meter

Snart på toppen.

Rätt som det är, som på ett fingerknäpp, försvinner all grönska och man ser bara lava och stenar med någon enstaka torr buske. Kom vi till månen nu eller? En stund senare tittar denna buske fram till varstans.

Silverswords tror jag den heter.

När vi kliver ur bilen efter den sagolikan färden uppåt är det riktigt kyligt. Vi klär på oss så gott det går med solsemesterpackningen. Solen skiner och utsikten är helt magnifint! 

Mössa på. Tyra fick den sen...

Alla busbarn på rad, 3055 meter över havet.

Vackert! Det bildas små molnstäder överallt.

Vi strosar omkring och fotar och njuter. Barnen springer omkring och leker, kanske inte lika imponerade som vi vuxna.

Här en bild på The Crater. Liknar Mars eller?

Folk posar på bergskammen, visst ser det läckert ut!

Säg ett ord!

Tänkte väl det.

Rent magiskt!

Tagna av naturens vackra skådespel i 10 plusgrader, så sätter vi oss i bilen 19.00 och kör dom 6,5 milen nerför berget. Stumma av beundran är vi glada att vi tog oss upp. 

Vi försöker hålla Tyra vaken med det går inte hon somnar 45 min. Nu måste vi åka och handla frukost och blöjor, känns inte så spännande, men det måste göras. Vi åker in till Kahului, närmare bestämt till Seaways. Mana Food stänger 20.00 i Paia och dit hinner vi inte, men dom har ändå inga bra blöjor säger ryktet. Seaways är dock dyrt det också.

Hemma igen ca 21.00 äts det kvällsmat lite snabbt innan Klara dyker i säng. Tyra är dock är på ett underbart humör fel tid på dygnet, vi fick till slut däck på henne 23.15. Kicki somnade samtidigt trött efter en lång dag. Jag har nu bloggat färdigt över en kall. Nu jag studera veckans vindprognoser.

Mahalo Haleakala!